Bal

Igår hade jag världens bästa bal och imorgon åker jag till summerburst med världens bästa personer. Livet duger.
 
 
0 kommentarer

Mitt examenstal

En uppgift i svenskan, tack thoren för världens de 3 bästa åren i mitt liv ♥
 

Vi har samlats här idag… Ja, så skulle jag antagligen börjat om det här var en riktig begravning. När jag säger begravning så kanske ni blir lite rädda, eftersom en begravning ofta associeras med att vara svart och dyster.

Men, när min morfar dog hade vi självklart en begravning. Alla var på gott humör, och vitklädda, även mormor. Och vi var genuint glada, för att vi firade morfars tid här på jorden. Men samtidigt var vi självklart ledsna, för även fast han bara varit borta i några veckor kände vi redan saknad.

Samma känsla har jag här idag. För det är idag vår resa slutar. Idag är jag genuint glad, och vitklädd. För idag ska vi fira vår tid som har varit här på Thoren, vårt andra hem. En plats som vi med stolthet kan kalla hem. Men jag är samtidigt ledsen, för jag känner redan saknad.

Det började någonstans i 9onde klass när man nyfiket gick in på öppet hus. Lokalerna kändes lite för vuxna för mig, men kanske skulle jag kunna trivas. Eleverna verkade drivna och kanske var jag inte mogen än till att ta så mycket eget ansvar. Men när jag sedan pratade med en skallig lärare som bara genom sitt kroppsspråk visade hur mycket han brann för det han gjorde, och för att inspirera sina elever. Då var jag fast. Fast och inspirerad på ett sätt som bara PJ kan få en.

Vi på Thoren Business School har fått tagit mycket skit under åren, vi har fått höra att vi i får våra betyg gratis, att vi är snobbar med dresscode och att vår ”ambitiösa” fasad endast är fejk. Men hur mycket skit vi än fick så fanns det inget som var och är starkare än oss tillsammans. Vi är en familj och jag gissar att jag kan tala för samtliga på denna skola och arbetsplats. Det är spelar ingen roll om man är elev, lärare, IT-kille eller receptionist. Det är vi som är Thoren. Thoren står för kärlek, för att även fast vi går i snöstorm till matsalen, campar i åska, lyssnar om containrar i Barcelona, så gör vi det med ren kärlek. Och det är det finaste man kan önska sig.

Snart kommer jag ta ett kliv ut på vår scen, tillsammans med min bästa vän, till vår bästa låt. Snart tar jag klivet ut till glada föräldrar och anhöriga som väntar. Men innan det vill jag berätta hur tacksam jag är. Hur tacksam jag är för att haft just er med mig på min resa. Hur tacksam jag är för all kunskap och lycka som jag plockat på mig under dessa 3 år. Och med kunskap menar jag inte endast Freuds psykoanalys eller integralens fundamentalsats. Med kunskap menar jag främst hur man tar igenom tider man tror att man aldrig kommer resa sig igen – tillsammans. Med kunskap menar jag stunder man delar lycka och tårar med världens bästa vänner. Med kunskap menar jag att bilda en trygghet och atmosfär jag aldrig trodde en skola kunde förmedla. Och även fast BP11B och övriga klasser begravs idag ska vi nu fira minnet utav oss, ett minne och en erfarenhet som gav oss den bästa förberedelsen en elev kan ha in i vuxenvärlden.

Om scenen var stor nog hade jag tagit med mig hela Thoren, för hur många trappor jag än sprungit eller hur många gånger jag har förlorat internet i fel tillfällen är jag nu hundra gånger starkare.

Save tonight, and fight the break of dawn. Come tomorrow – tomorrow i’ll be gone.

Tack. 

 

 

1 kommentar

Plugg

Förlåt bloggen men jag får blogga när denna helvetesvecka är över 

0 kommentarer